Jag ville åt något och detta
något var greppbart

minns ni. Klart ni gör.

Den lilla flickan. Pojken.

står på tippande stol
sträcker sig i trots. Vet att
drömmen är nåbar

Ser ni fotvalven. Klart ni gör

spända som fiolsträngar innan
brist


där är mitt enkla jag

förtvinat trotsigt. Mitt jag.