Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Så här kan det kännas, när man tror sig känna de människor som vill en väl. Tillslut tror man att de skäms över att vara vän till en. :- P, knäppt. Kommentera.


Våga visa att jag finns!

Du behandlar mig,
som om jag inte fanns.
En orolig själ, som vill,
höra hemma nånstans.

\"En ensam individ som,
stal en sista dans.
Mina känslor ligger utspridda,
och finns nu lite varstans.\"

Hur skulle det va,
om du ville visa vem du är?
Att du faktiskt mig håller kär.

Finns det ingen som,
riktigt vågar visa sig?
Att du också gillar mig?

Men nej, det är väl så,
att du bara skäms över mig?
Och inte riktigt vågar visa,
att ”Hon” är faktiskt min tjej!

20/2 -06




Fri vers av Ariel_the_angel
Läst 478 gånger
Publicerad 2006-02-23 11:02



Bookmark and Share


    Evve
jag förstår inte riktigt slutet, men det här stycket var hur bra som helst

En ensam individ som,
stal en sista dans.
Mina känslor ligger utspridda,
och finns nu lite varstans.

jättebra dikt!
2006-02-23

  Propella
Ja, det är en jobbig situation du beskriver. Tycker du har lyckats riktigt bra med den här, det är bra flyt i texten och rimmen sitter där de ska.
2006-02-23
  > Nästa text
< Föregående

Ariel_the_angel
Ariel_the_angel