När huvudet gång på gång hugger kniven djupare i hjärtat

När en sång säger allt jag vill säga högt

När värmen från ens vänner nuddar min kind

När den tjocka jackan inte kan hålla kylan ute och gåshuden smyger sig på

När konduktören på tåget får mig att rysa av irritation

När mina röda kinder är varma av mer än bara feber

det är då jag faller ner i pölen av självhatande och inser att jag inte har kommit ett steg längre än förut. Men teater, det är jag fantastiskt bra på.