I den stora väskan fyller hon
en helg. Elisabeth och hon ska
älska färdigt. En ytterst privat

liten timrad stund för sig själv.

Åkrarna har magrat och det är
säkerligen vinter. Kölden biter
än.

Hennes fars gevär ska
lyftas upp. sådant hon
alltid gör. Som om hon ännu inte
riktigt velat inse. Hon är känsligheten
själv.

Tapetens 1700- tal kommer kyssas

sånt hon alltid gör. Innan portar
stängs. Till det som återtas.