Runt granarnas rötter
har solen smält undan
gräset är torrt
mamma bjuder varm choklad

längs tumlande våryster bäck
skjuter hon barnvagnen
i sådan takt att korta ben
kan följa, om än under protest

till bagaren med det doftande huset
leder hon sin hungriga skara
det trågjästa varma rågbrödet
smakar så gott med saltat ister

hit och dit går mamma före
och ibland efter
för att söka, trösta, röja upp
förklara och urskulda sin ättelägg

hon går före i beslutsamhet
i tålamod och hederligt armod
hon visar år efter år, timma för tima
hur man av ingenting gör någonting

hon går före till kistsänkning
den ensamhet som är förlustens
men tappar i sorgen inte det
som måste höra barnen till

rak i ryggen, pliktmedveten
kämpar hon mot omöjliga odds
ger slag förlorade men inte hedern
böjer sin nacke bara för att stärka den

mamma, mamma så länge
och på så många vägar
har du gått före oss
men aldrig varit i vägen

när milsten efter milsten
talat om hur långt du har gått
har du hellre talat om
hur långt det ännu är kvar

någonstans och någon gång
tar alla vägars resor slut
och resenärer kan andas ut
'den var kortare än den såg ut'.

Längs vägen som du gått
har du lämnat märken, fördolda
men synliga för dem som
du slagit följe med

Mamma, du som gått före
men aldrig varit i vägen
vi följer, så gott vi kan
och hör andras steg bakom.