Ni ser inte, men världen skådar,

ni stressar förbi,

resten så stilla.

kanske,

kanske ni tror ni levat men ändå är döda?

Är det tiden som skapar,

eller är det vi som inte kan ta oss tid?

Likt en vår med smuts och hårda jeans,

skänker solsken ändå lite lycka.