Jag skrapar på ytan
river och sliter för att försöka hitta
något att tycka om
förstå vad de tycker om

I spegeln ser jag bara tomma hål
ett leende utan sång
och kroppen en oformlig boning

De skrattar åt mina historier
kanske åt mig
rusar genom alkoholdränkta nätter

Men ingen av dem rör mig
bara en hastig kram till farväl