Trummornas rytm höjdes då jag kände hans fingrar röra sig sakta ned mot mitt känsligaste område. Mitt hemliga område. De lämnade efter en slingrande sensation som nästan brändes in i min exponerade hud. Jag kände mina stora, friska och nätta bröst svälla.
-Inte här, sade jag generat. Folk kan se oss.
Det var dagsbelysning i rummet och solen lös in med sina dammstrålar från fönstret. Högt i tak.
Han ignorerade mig, och jag ville vända bort, rycka hans hand från mig men jag var paralyserad. Trummorna lät som mitt hjärta, skärandes mina öron trummor. Han visste exakt vad han gjorde. Jag var en extension av honom. Han lutade sakta, sakta sin bredaxlade, långa och spänstiga kropp mot mig, kysste mig i örat och flåsade trånande. Sade med en mörk och skorrande röst:
-Vad synd att jag inte kan slicka din fitta här och nu. Din våta, desperata fitta.
Varenda stavelse väckte gåshud i hela min kropp, jag var en eld vars flamma inte kunde släckas ens med tusen liter vatten.
-Vill du göra det här lite mer intressant? Frågade han, och allt jag kunde förmå att svara var ett diskret nickande från stirrande ögon och pustande andetag.
Runtomkring frös tiden. Vi var fortfarande i cafét i hörnet, men all rörelse hade fastnat. Han började långsamt knäppa av min blus, i en stadig och medveten rytm. Jag kunde inte förmå mig att ifrågasätta allt; berusningen var total.
-Vill du ha mig? Frågade han, nästan som en befallning.
Jag svarade inte. Drog ned honom på rygg mot golvet med sin hårda kuk mot baksidan av min rumpa.
-Det skulle du allt vilja, eller hur? Sade jag medan jag tafsade runt hans torso.
-Han tittade i mina ögon medan han drog händerna mot mina bröst, sade kallt:
-Ja.
Jag log. Jag var i kontroll. Hans kropp var min. Lät hans kant röra mig, lät han skälva av åtrå, tills jag slutligen föste in honom.
Det första ögonblicket är alltid starkast, iallafall efter ett sånt här förspel. Jagupplösning.
Vänta, sade han.
Den vaggande rörelsen som vi nyss var i takt blev ett ensamt, längtande skrik från mitt underliv.
-Vad?! Skrek jag frustrerat. Varför slutar du? Jag andades ut lite. Plötsligt började saker sjunka in, det var inte bara stundens hetta som utförde effekterna i rummet.
-Är du inte intresserad av rummets avsaknad av rörelse? Hans blod pumpade stabilt, helt otvivelaktigt på sin säkerhet.
-Jo... lite. Men jag är nog lite för kåt för att tänka, svarade jag och fnissade lite.
-OK, några riktlinjer. Se upp för kanter, de är väldigt mycket vassare än vanligt. Tekniskt sätt så är vi inte helt borta från tiden, vi är i en temporal lucka av ett ormhål som...
Jag avbröt hans tekniska mumbojumbo med ett blygsamt men bestämt finger mot hans mun.
-Sssssch... Knulla mig. Jag orkar inte med dig när du pratar sådär.
Som en vass kniv av värme kändes hans initiala stöt som omvälvde hela min kropp. Mina bröstvårtor hårdnade. Han stönade, smekte sig själv bakom huvudet förföriskt och gav sig hän så mycket att hans ögon inte längre kunde vara öppna. Jag kände mig nästan lite utanför.
-Ta på mig! Sade jag. Jag visste att det skulle leda uppmärksamheten till min njutning. Inte det att jag inte njöt av att se honom njuta. Men jag vet att han gillar att se mig njuta. Det är en ond cirkel av lidande. En god cirkel av extas.
Plötsligt började allt röra sig igen, och folk omkring vända skräckslaget blickarna mot vårt håll. Andra höll för munnarna för att dölja sina förvånade ansikten. Skammen skar sig med njutningen som hans kuk tog mig genom och förstärkte den, förändrade den. Jag fick nästan svindel. Han tog ett hårt grepp om min breda midja med hela sin arm och lyfte mig upp på ett bord, helt utan att föra ur sin mandom från mig. Återigen frös tiden, nu med hela rummet i en bild fångad mitt i de mest tillfälliga rörelserna. Vattenpärlor mitt i luften blänkte från det reflekterade ljuset från ett glas som föll. En tjej bredvid oss hade bitit sig i läppen. En man i servitör-mundering var framåtlutad i rusande ställning mot oss för att avbryta sensationen.
-Ooops! Sade han nonchalant medan han fortsatte att förblinda mina sinnen med njutningarnas svallvågor. Det där händer ibland, vet inte exakt varför men jag behöver hålla koncentrationen på något...
-Jag kommer snart! Var orden jag avbröt jag honom med.
-Härligt, jag också.
-Men inte i mig? Mina ord var i skräck. Inga jävla fler barn på den här planeten.
-Nejdå, jag tänkte skjuta det i hennes ansikte, sade han och pekade på tjejen som bet i sina läppar.
-OK...
Vi utbrast glottisljud och hade andnöd i några minuter, och med lite hjälp från mina virvlande fingrar så släppte proppen från mig. Hans sats var enorm. Efter den stött i hennes ansikte rann den inte, utan sjönk in i miljöns frysning.
-Japp, då var det bara att gå ut och låta ännu ett kafé bli en nyhet i masspsykos-tidningen.
-Hur förklarar de din sperma?
-Hon spillde ju grädde över ansiktet, det såg du väl! Hintade han.
Jag skrattade. Vi gick ur byggnaden.
Väl ute gick vi mot den majestätiska kyrkan som var synlig i från hela staden som låg i marknivå. Jag var fullständigt avslappnad, kände en närhet med honom som jag sällsynt upptäckt mot andra människor. Frosten blänkte mot de ålderdomliga husen och kullerstenen fick mina högklackade skor att halka. Min jacka var inte tillräcklig för den kyliga vinden, men detta till trots var jag varm. Euforin överskred det som vanligtvis brukade vara alkohol.
-Missförstå mig rätt, men jag vill inte vara tillsammans med dig.
Mitt hjärta kved. Slog slint. Krita-gnissel mot blackboard.
-Jag litar inte på folk. Det vore falskt av mig att ge dig förhoppningar om att jag gjorde det. Det vore också falskt att säga att du är den enda. Jag håller på med flera.
Jag kände hur min avundsjuka steg. Jag kände mig otillräcklig. Men jag kände också min kamplystna, min aggression ta över. Jag skulle minsann få honom på andra tankar.
-Titta i mina ögon, befallde jag honom. De lös med en sällan skådad energi. Kanske var de reflekterade mot min intensitet jag kände för honom.
-Det jag menade med att du inte skulle missförstå mig är att jag inte får ut något av sex om det inte är känslor inblandat. Jag är nykär i dig.
Hans ord och ärliga hållning eggade mig. Jag visade det. Stönade diskret så bara han hörde det, och rynkade lite på ögonbrynen. Det funkade alltid. Jag kände igen hans reaktion. Jag föreställde mig hur hans blod rörde sig ned till andra ställen.
-Jag också, sade jag till honom. Jag tittade bort, vände hela min kropp mer ryckigt än bestämt och fortsatte gå. Det tog någon sekund innan han hann reagera, men han följde på. Förspelet hade börjat.
-Funkar din förmåga bara när du är kåt? Frågade jag oskyldigt. Låtsades om att jag inte var upphetsad och att jag inte visste att han var det.
-Ja. Den verkar heller inte funka om jag inte är känslomässigt upphetsad. Jag tog viagra en gång för att kunna råna en bank, men hade inte tillgång till känslan. Ska vi dra en Bonnie och Clyde måste vi ha sex medan vi gör det.
Fåglar kvittrade, men jag hörde dem inte. Sorl i bakgrunden, men jag hörde det inte. Cyklar rusade förbi, men jag såg dem inte, jag kände inte vinden, parfymen i vindpusten nådde inte mina näshålor. Han var allt mitt fokus. Jag visste att det var ömsesidigt. Vi närmade oss en kaj.
-Vill du...? Frågade jag och pekade mot kanten av kajen. Han svarade inte utan följde bara mig. När vi stod där vände vi oss hastigt mot varandra och han grabbade tag i min bakdel och kramade åt. Jag andades in djupt och sög in kärlekens sötma, åtråns glöd. Tiden stannade igen, denna gång var jag mer vaksam. Varje gång det hände ljöd världen en sorts basrytm som pumpade i mitt bröst, nästan som hjärtetag fast ännu långsammare.
-Titta på det här, sade han och pekade på forsen. Vattnet påminde om trampad lera men hade kristallprism färg vilket kontrasterades i mina naiva ögon. Han tog av sig kläderna, log medans hans fot fastnade i byxbenet.
-Man borde ha sån här kardborre byxor som strippor har, så kunde man ta av sig kläderna lite fortare. När han sa det insåg jag hur söt han var, jag kände mig så trygg trots att det antagligen var en av de mest främmande situationerna sedan barndoms upplevelser.
-Så, av med kläderna! Han viftade med handen, som om han försökte vifta bort dem som damm. Jag började generat ta av dem. Det var så härligt att få ta av BHn, den stramade verkligen åt. Lättnaden av klädernas avsaknad och min exponerade fitta gjorde mig ännu mer våt än vad jag redan var. Jag såg honom i sin prakt, han var stenhård och frustade nästan som en tjur.
-Det är så mycket hormoner och sånt när jag är med dig, sade han. Följ med här, sade han och hoppade från kajen innan jag hann protestera. Vattnet tog emot honom som en trampolin, som en språngbräda. Jag följde efter. Det var skitläskigt. Vi var längst ned i forsens centrum med två stora tremeters väggar på vardera sida. Vattnet kändes som pepparkaksdeg mot mina tår.
-Det blir nog lite jobbigt om tiden börjar gå igen, började jag. Jag kan inte simma.
-Lita på mig, sade han.
-Men du litar ju inte på mig, svarade jag.
-Skit samma. Han började smeka mig med sina stora händer som sakta rörde sig ned mot mina lår, men tog en omväg ned till fötterna. Han stod nu på knä. Han började röra sig upp mot partiet som jag längtade att han skulle komma till och mina ben skakade, jag ville bara släppa taget och falla på knä, men han tillät mig inte. Han tittade upp mot mig men vände istället blicken mot min fitta. Överraskad log han glatt och började röra sitt huvud mot den.
-Oj! Var du såhär kåt? Han förde sin tunga långsamt runt området, retade mig. I mina tankar förde jag hans huvud exakt rätt del och bara började slicka intensivt, men han bara fortsatte att undvika det. Jag tog tag i hans hår och kramade åt. Precis då vecklade han ut tungan helt och började intensivt suga åt sig mina safter.
Han slutade abrupt och knuffade ned mig, och jag blev skrämd och trodde att jag skulle falla mot hård mark, men det stelnade vattnet tog emot mitt fall som om det var en madrasserad säng. Han hoppade på mig lekfullt och tittade i mina ögon.
-Asså, du vet inte vad du gör med mig, sade han.
-Du vet inte vad du gör med MIG! Svarade jag, med något i rösten som nästan kallade honom en idiot. Jag tog tag i hans kuk. Höll i den löst, försiktigt, kände hur den skrek efter mig. Förde den runt mig och in lite grand, sedan ut, bara för att känna lite. Han kved.
-Åh, jag älskar att känna dig sådär. Jag längtar..., sade han trånande. Jag förde in honom, samtidigt som jag kysste hans nacke.
-Jag har en kondom i mina byxor, jag skulle vilja komma i dig, sade han.
-Du kunde inte tagit med den hit?!
-Jag glömde...
Vi avbröt. Jag ställde mig upp, tittade runt. Det fanns ett rep som vi kunde klättra för att nå våra kläder. Vi började. Jag kände tiden flöda igen. Han slaknade. Adrenalin pumpade, får inte ramla, får inte släppa taget.
-Tänk inte på att folk kollar konstigt! Vilket jag inte hade gjort, om han inte påmint mig. Han är så osmidig! Mjölksyran och min andfåddhet var total väl uppe på kanten igen. Han tog sina byxor och rotade lite.
-Got it! Så lade han sig på mig, och jag kunde inte andas.
-Urgh, jag kan inte andas.
-Oj! Förlåt. Han lade sig bredvid mig och lät mig återhämta mig. Ännu en gång hade en klunga formats runt oss. Trots stora träd vid vägen var vi allas ögons centrum. Nakenheten var inte precis accepterat i det här området. Det kom några barn och började ta mina kläder och springa iväg.
-Shit! Bli kåt och stanna tiden!
-Det fungerar inte riktigt så... Sade han och tittade blygsamt ned mot marken.
-Nähäpp, sade jag och började springa där ifrån. Han följde efter. Jag kände folks skratt omkring, och folk tog kort med sina mobiler. Vi sprang i någon minut till en gård, och gömde oss runt ett hörn. Växter och kvistar skyddade oss. Steg från folk som sprang efter ekade ur en liten tunnel. Han tog på sig själv för att få upp sin hårdnad.
Låt mig hjälpa, sade jag, trots att jag helt hade kommit av mig i min kåtma. Men när jag såg honom stöna och växa kunde jag inte motstå att strunta i hela situationens hotfullhet. Det var ju helt absurt. Drömde jag?
Basrytmen ljöd ännu en gång. Vi låg och kramades från sidan och i den positionen skulle vi vara tills vi ylade likt två byrackor som ätit av Guds frukters belöning.
Att ha honom i mig i den här intima ställningen var magiskt. Han kändes som en del av mig själv; jag hade svårt att skilja mellan vad som var jag och vad som var han. Vi såg varandra i ögonen till och med i det oåterkalleliga ögonblicket. Primal transcendens. Intimitetsexplosion. Väl över kände jag en ilning i kroppen, jag frös. Ville ha ett täcke och somna med honom jämte.
-Jösses, måste vi springa nu igen? Frågade jag när vi var klara.
-Nej, jag bor rätt nära här, sade han och höll upp sina nycklar. Det räcker med att vi går lite raskt hem.
Sagt och gjort.
Stegen vi tog upp för hans trappuppgång var synkroniserade. Vi sjöng i samma frekvens. Vi höll samma takt. Vi var nakna i världen tillsammans. Ensamhetskänslors existens var besudlade. I hans aura låg stjärnor. I hans andetag låg Gud.
Jag blinkar och när jag öppnar ögonen är jag på hans soffa.
-Jag känner mig så jävla trygg när jag är med dig... Säger han. Jag nickar. Ler. Jag blundar igen. Drömmer om att vi håller varandra om ryggarna som ett pensionerat par medans vi går nedför en allé i rosa petal-vind skimmer. Han rycker mig ur drömmen med en arm runt min axel. Jag återgår.
Jag vaknar några timmar senare, sömndrucken och groggy. Påminns om var jag är. Han verkar hålla på med flera saker samtidigt. Fipplar. Pillar. Fokuserar på effektiva saker. Sorterar papper. Mumlar lite för sig själv. När han ser att jag vaknat avbryter han allt.
-Hej! Säger han oskyldigt.
-Kom hit, befaller jag snällt med händerna utsträckta. Inbjudan till en kram.
Vi myser. Vi gosar. Vi dricker te. Vi skrattar. Han frågar om jag läst Platon, varpå jag nekar.
-Synd...
-Vadå då?
-Nej... du kommer tycka jag är fånig.
-Nej, nej, säg nu!
-OK, ja, asså, hans formlära och så. Idévärlden. Det är en fin metafor. Jag försöker uppnå det.
-Uppnå vad? Jag har inte ens läst den.
-Men jag orkar inte förklara. Låt oss säga att det här är ett sånt där klichéartat samtal om att jag "söker något" och nöja oss med det.
-OK. Så du tror på Gud?
-Njaeeee... I någon mån, men aldrig skulle jag påstå att jag kommer veta mig ha nått det.
Jag satt och fundera på om han försökte låta djup eller bara var dum i huvudet. Vem var det jag låg bredvid egentligen? Sure, jag var attraherad av honom, men räckte det? Jag kände mig understimulerad. Jag tror han såg det i mina ögon.
-Ut.
-Va?! Ryckte jag till förvånat.
-Du hörde mig, ut. Han gestikulerade mot dörren.
-Men... men...
Nu drog han upp mig ur soffan, tog min kläd hög, slängde ut den ur dörren, puttade ut min kropp och drämde till dörren dramatiskt.
Jag plingade på igen. Naken och sorgsen.
-Du kan väl åtminstone förklara? Jag utgick fortfarande från att jag inte signalerat vad jag kände mot honom. Det var väl inte möjligt?
-Jag pallar inte det där maktspelet. Vill du ha mig?
-Ja.
-Bra. Jag vill ha dig. Kan vi inte nöja oss så? Kyss mig. Han grabbade tag i mina axlar och föste mig mot hans mun.
Jag kysste honom. Han var i kommandot. Jag stängde dörren, drog ned hans byxor. Slickade försiktigt hans kön så han styvnade. Tog ett fast grepp om roten och föste in honom i min mun. Ännu en gång kände jag basrytmen. Det var något med vibrationerna som eliciterade lust. Det var svårt att förklara. Den band mig samman honom. Vips blev jag påmind. Det var den här jag gillade. Han i extas. Jag har nog för svårt att lita på folk utan detta rus som förintar all tvivel. Jag började ta på mig själv. Onanerade. Jag kände hur hans vanliga upptrappning av andetag, stön, volym både i röst och kuk ökade. Han borde komma snart. Tanken skapade en spegelreaktion inom. Att... komma. Jag kände att jag var närmre. Han ljöd nu ännu mer. Det kommer, när som helst.
-Vill du komma på mina bröst?
Han svarade inte, föste ned mig mot golvet och medan jag tog på mig själv så sköt han lycka över mig.
-Kan du hämta papper? Frågade jag. Tiden började sättas i rörelse. Han förvandlades till något ointressant. Nästan äckligt. Hur kunde jag attraheras av honom innan, tänkte jag nästan. Han är så jävla klängig. Jag kände mig trött, men klar på något sätt. Som att det var dags att gå vidare till nästa ställe.
-Jag måste dra, sade jag.
Han tittade argt på mig.
-Men se inte ut sådär, jag har massa ärenden att uträtta. Jag tycker om dig, du har ingenting att oroa dig för.
Orden flög ur min mun utan affekt; de var som en ursäkt för något jag inte kände mig skyldig för. Jag tröstade honom helt enkelt, som en förälder gör sitt barn som agerat idiotiskt. Han sade ingenting. Jag tog på mig kläderna och gick.
I trapphuset sköljde en våg av sorg över mig. Mina axlar sjönk ihop. Det sjönk in att han kanske skulle vara sur på mig. Jag försökte intala mig att det inte gjorde något. Att jag hade gjort en statement. Visat min plats. Visat någon gräns. Det fick bli som det blev. Jag skulle säkert kunde vända nästa situation till min fördel. Jag gick på magkänsla; den får väl finnas där? Ska jag ångra alla mina kortsiktiga beslut plötsligt? Hade jag ens träffat honom om jag bara tänkte långsiktigt? Knappast. Men stegen som långsamt släpades fram sade något annat. Min kropp sade något annat. Det här var helt annorlunda de andra killarna jag vart med, det påminde nästan mer om nikotinsuget morgonen efter, eller kaffehuvudvärken som abstinensen skapade. Såhär fort? Bara minuter efter vår separation? Jag fick ett sms, det ljöd: "Kom tillbaks, jag saknar dig". Jag började skriva till honom och märkte att jag blev upphetsad bara av tanken på honom, när jag började skriva kändes det som att vi snart skulle ha sex, eller, jag tänkte i förväg om vårt framtida samlag. Var han bra för mig? Det här var helt sanslöst. Kanske har jag ingått i en destruktiv spiral. Varför var det möjligt för mig att upprätthålla min sexuella hunger? Vanligtvis brukade den försvinna vid det här laget! Ingenting stämde!
Jag bestämde mig för att ta en promenad för att reda ut dessa funderingar. Att stirra in i en vägg hjälpte inte min tankeprocess, särskilt i detta kala, unkna och ihåliga trapphus.
Precis då var tillfället hon ringde. Hon. Det var perfekt, jag kunde inte nöja mig med en snabb fix med dildon på en offentlig toalett, jag behövde sex. Nu. Hon var så jävla enkel.
-Hallå?
-Hej, det var länge sen, jag har ju lovat att ringa, så jag gör det nu, jag tänkte...
-Vad gör du just nu?
-Va? Eh... ute och promenerar.
-Bra. Möt mig vid astronaut statyn. Hur lång tid tar det dig dit ungefär?
-Aaaa, ok, typ fem minuter.
Jag lade på. Började redan planera mitt anfall. Det var underligt hur hon aldrig förstod mina strategier, jag använde ju alltid samma. Knepet var att alltid låta henne svinga först. Initiala artigheters sving som jag blockerade med egna artigheter. Från flanken skulle jag i en av hennes självutlämnande anekdoter slå henne i ryggen med lömska förslag på självhjälp. Där var starten. Jag skulle finta med ödmjukhet, för att sedan snabbt svara hennes angrepp med självsäker sarkasm. Till slut tror hon att hon vunnit över mig, utan att ens veta att hon spelar enligt mina regler. Lika lätt kan jag ändra dem till min fördel.
Vi satt på en trapp och såg ut mot solen. Båttjut hördes i bakgrunden, och de distanta bilarna far som våg sus i stadens bris. Grusvägar snirklade fram som ormar.
-Så, hur är det? Frågade jag henne med ett välmenande leende i ansiktet. Vi hade köpt kaffe på 7/11. Jag sörplade harmoniskt och som vanligt startade hela vår intellektuella dans ritual.
Efter många utbytta artigheter var allt som vanligt igen.
Men något var annorlunda. Jag kände det. Hon kände det. Vi hade börjat kyssas försiktigt medan jag höll om hennes kinder med mina handflator och såg hennes ögon tindra av lycka.
-Du luktar annorlunda, sade hon. Du känns annorlunda. Är du hög?
-Nej, jag är fan den nyktraste spiken i lådan.
Ett hop av tjejer i tonåren slängde homofobiska skällsord åt oss.
-Kom, vi drar hem till dig...
Hennes lägenhet var vit. Vitt bord, vit micro, vit matta, polerade ytor. Det var som om hon försökte dölja varje spår av hennes existens för eftervärlden. Att saker aldrig hade blivit gamla. Det sa, det nya kommer ersätta mig, när som helst.
Vi låg nu i sängen, hon hade på sig sin korsett som hon visste gjorde mig helt okontrollerbar av åtrå. Det gav henne makt. Hon tillskansade sig den varhelst den fanns, likt en tiggare som på knä skrapar upp enkronor för att få råd till en vidrig slafsig hamburgare från donken.
Hennes tjocka och muskulösa lår drog mot mitt underliv. Friktionen fick mig att automatiskt vagga med mina höfter. Jag tog tag i hennes putiga rumpa.
-Hur mycket tränar du nuförtiden? Sade jag med andan i halsen, överraskat.
Jag såg hur hon försökte bilda ord, förgäves. Hon såg helt förundrad på mig. Som om jag var vattnet efter en lång vandring i öknen. Jag log. Kysste henne i nacken och rörde mig ned mot hennes små nätta bröst och sög på dem. Hon låg i extas. Tog desperat på mig, pressade mina fylliga bröst samtidigt mot varandra som svar, som försök till att kommunicera, "mer!", "jag är i gengäld allt du ger mig".
Plötsligt stannade hon upp.
-Känner du basrytmen? Gud vad stark den är.
Den här gången kände jag inget. Men jag såg ju. Tiden stod mycket riktigt still. Det var underligt. Som när man brer mackor på morgonen och inte riktigt registrerar att man faktiskt producerar något. Det var i ryggmärgen, trots att jag aldrig gjort det innan.
Men jag infann mig situationen kvickt. Drog hennes ansikte mot min våta plats. Jag behövde ens inte säga en stavelse innan hon började febrilt slicka mig. Den sexuella frustrationen sporrade känslorna och jag kände yrsel. Hon fortsatte. Jag kände mig sammanfogad henne. Hon var en extension av mig. Orgasmen var lång och pulserande, angrep mig nästan smygandes trots att den var så uppenbar. Som om en viskande basröst försökte hindra folk att höra, trots att den gick in mot hjärtat.
Hon satte sig på knä, såg lite rädd men samtidigt uppenbart kåt ut.
-Vad är det som händer? Vad är det du gör med mig? Lade du in något i mitt kaffe?
-Nej, nej, oroa dig inte, jag förstår lika lite som du.
-Är det någon av dina nätdroger? Det gör mig inte mindre orolig att det är lagligt. Jag vill inte ha en stekt ägghjärna.
-Nej för helvete, det här är inte bara i din hjärna. Kolla, ändra något här och så kan du vänta tills du känner dig normal, se hur det ändrats. Det är inte en illusion. Aja, jag har inte tid med dig längre, jag måste dra.
-Va, men... men...
Jag rotade fram dildon ur min väska.
-Här, ta den här.
Väl ute, ensam och fri, kände jag mig redo att kämpa mot honom. Det var dags att ta itu mina problem.
"OK, ses snart. XOXO" blev mitt sena svar till honom.
Dörren slängdes hårt och jag blev stående i hans hall. Flummiga tavlor på Buddha-massa-armar-androgyna-personer klädde väggarna. Böcker fick inte plats på de väl kategoriserade bokhyllorna, utan låg utspritt på golvet staplade i olika högar. Litteratur från hela världen fanns där. Han stod vid köket någon meter bort. Det var en ganska liten lägenhet.
-Te? Frågade han, som om inget hänt, som om jag svarat en minut sent och inte flera timmar.
-Ja, tack. Vi satte oss vid bordet medan vattenkokaren dundrade på. Ju högre den lät desto mer kompenserade vi för att se till så den inte överröstade oss.
-Du kände det, eller hur? Började han, som om jag skulle förstå hans förutsagda referens.
-Eh... ja?
-Det var det jag menade innan. Formläran. Du har gått utanför grottan. Men du är rädd. Du vill tillbaks. Du känner dig bländad. Stanna i ljuset. Du ska veta hur mycket jag sökt efter det här.
-Det här?
-Kärleken. Den renodlade.
-Men... du känner inte mig ens. Hur vet du att det är rätt? Jag medger att det är en ny känsla som utan tvivel står över den jag hittills har kallat kärlek, men jag tänker att det är hormoner eller nåt. Endorfiner. Jag är hög. Jag kan inte tänka klart, vem du är.
-Se inte ned på din kropp. Let the body decide where you want to go. Han såg in i mina ögon med ett gravallvar. Hade jag hört det här på TV hade jag skrattat åt de religiösa fasonerna, men det var något i hans charm som övertygade mig. Han var så jävla tvärsäker. Jag hade glömt bort allt. Jag var där, här och nu. Där och då. Nu och nu. Genast kände jag den där glöden som jag upplevde när vi hade sex, trots att varken hans eller mitt kön var i erigerat tillstånd.
Han log.
-Fattar du? Vi kan uppnå det här utan sex. Jag vill göra det. Jag har en teori. Jag stannar tiden när jag upplever jagupplösningen som sex ger. Jag upplever Gud. Det var det jag menade med känslomässig upphetsning tidigare. Men det är flyktigt. Kanske kan jag nå det som insikt i vanligt tillstånd. Med dig.
-Men jag älskar att ha sex!
-Men fattar du inte? Varför gör du det? För att du når det där stadiet! Det är ett verktyg för att uppnå tillståndet! Tänk om vi kunde hitta ett annat verktyg?
Jag blev helt snurrig. Han hade kommit under min hud med sina ord, ja, det var löjligt, han är ju uppenbarligen galen, varför trodde jag på honom? Varför spelade inte något annat i världen någon roll längre?
-Vi ska uppnå perfektion. Vi ska uppnå en fullständigt jämlik dynamik i termer av makt. Ingen spelar spelet; båda spelar på samma premisser. Vi ska lita på varandra till 100%. Säger jag hoppa, så hoppar du. Vi har full makt över varandra och besitter båda en ömsesidig generositet. Eftersom det är vårt långsiktiga val att släppa makten och ge den till varandra så har vi båda full makt över oss själva trots att den andre styr oss. Med andra ord avsäger vi hela vår makt och på så vis har båda makt men ingen makt. Ingen makt blir all makt. Vi är en.
-Du pratar goja.
-Vi ska bestämma klara och tydliga regler hur vi ska bekräfta varandra. Ännu talar våra själar inte samma språk, så vi måste synkronisera dem. Översätta varandra. Ta oss till varandras öar och bosätta oss där, sen resa till en ny ö tillsammans.
Han var i någon sorts trans. En trams trans. Det smittade.
-Vi ska vara i samma båt, och den ska ta oss genom alla blåsväder som finns. Jag är trött på att simma, eller använda min ensamma skuta. Väl i båten ska vi vara övertygade att den funkar. Vi ska bli arroganta. Vi är bäst.
-Vi är bäst, sade jag hypnotiserat.
-Nej, släpp inte dig själv än! Jag behöver dig här.
-Så hur ska vi göra då?
-Vi tränar. Vi tränar, vi tränar, vi tränar, vi hugger ut sten efter noga metodiska planritningar, karvar, slipar, slipar, slipar. Kom, låt oss åka till Asien.
Jag blundar. Det blir som en minneslucka och jag kan inte pussla ihop transportsträckan. Jag öppnar ögonen, och vi är på ett berg i snölandskap. Han är framför mig. Kylan var bitande. Snön dolde all lukt. Vinden var orkan.
-Kom då, vad står du där och hänger för?! Är vi ett pensionerat par? Han ser så söt ut i sina rosenblommiga kinder och röda näsa, och sin barnsliga mössa. Jag går mot honom i mina tusen lager kläder. Bergstopparna formar sig som vispad grädde och täcker vår scen som bakgrundsfasad. Sufflören strejkar, vi har inga rader vi måste säga. Ingen ser oss. Jag går fram och kysser honom, och känner plötsligt tiden stanna.
-Inte nu, skrattar jag. Vi kommer få köldskador.
-Jag vet, men jag kan inte hjälpa det.
Det kunde inte jag heller. Vi fortsatte att promenera upp sexuellt frustrerade.
På samma vis som den konstiga minnesluckan tidigare transporterades jag tillbaka till rummet hemma hos honom. Vi satt fortfarande och drack te. Hade jag drömt? Nej, det där var mer än en dröm. De är aldrig sådär klara. Tydliga. Påtagliga. Logiska. I enlighet med den nyktra världen. Samma minneslucka-känsla tog tag i mig: vi var nu under havsytan.
Vi hade strand-klädsel. Hans långa hår flöt harmoniskt i vattnet. Mitt likaså. Färgen var azur blandat med limegrön och solstrålarna bländade allt vi kunde vara. Jag fick känslan att det var menat.
Pang! Jag var tillbaka i tedrickar-rummet. Något var annorlunda. Möbler började ändra skepnad. Den ovala spegeln förvandlades till fyrkant, disktrasan fem meter bort kändes som om det var en meter. Ett täcke av kryddlukt tyngde mina ben som vikter.
Allting mullrade, som om det var en jordbävning. Väggarna spräcktes som glas för höga ljudfrekvenser. Basrytmen igen. Tiden stod stilla. Känslan översteg den jag hade med honom under sexakten trefaldigt. En synål ramlade från bordet och lät som cymbaler.
-Vi är här, sade han. Upprätthåll allt och du skall bli fri från lidanden.
Jag tvivlade. Det där gick jag inte på igen, övernaturliga krafter eller ej.
-Jag tror du har gjort ett misstag. Du letar efter en annan. Jag är fel person! Varför skulle jag vara den utvalde?! Den perfekte till ditt liv?! Förstår du hur provocerande den tanken ens är? Alla andra människor! Tänk om slumpen aldrig fört oss samman?!
Han fnissade.
-Åh, du är så gullig. Du kommer förstå snart.
Jag kände mig förödmjukad. Trodde han jag var en idiot? Att jag var tre år gammal? Men världen jag befann mig i drog tag i mina synapser. Den sa; här är allt nytt. Här är allt möjligt. Dumma vanskapligas föreställningar om ödet kunde fungera här.
-Du har förstås helt rätt, sade han och krossade min tankekedja.
-Har jag?
-Varken du eller jag är speciellt viktiga. Vi är bara två instrument. Två medel. Genom att välja dig som fullständig källa till kärleken har jag valt dig som ingen källa till kärleken. Allt är inget. Inget är allt. Här är vi allt, alltså är vi inget. Tiden finns inte här. Alltså finns inte vi. Snart ska vi upplösas.
-Döden?
-Nej, bättre. Släpp taget nu. Hoppa.
Ett vitt skimmer glödde och pulvriserade allt vetbart.