prövningar genom livet

du ger

alla har vi dem fått utstå

hur många är aldrig förgivet

den lilla människan kan aldrig förutspå

när prövningar blir till milstolpar

riktmärken

där ’efter och före’ är kontrasten

vi prövas vår styrka

vi prövas vår kärlek

vi prövas vårt mod

tills

vi kommer till sista rasten

nu är

gränsen nådd

botten likaså

pröva mig

pröva mig

jag svär

min flock är tärd och svag

slickar blödande sår

hoppet skövlat likt regnskogen

endast

tårar och smärta återstår

känner mitt vredens blod

pulsera kraft ut till brigaden

min näve är knuten och stark

gjuten

av de härdande stålbaden

gränsen är nådd

botten likaså

pröva mig igen

pröva för all del

allena jag nu utmanar

min kropp jag aldrig viker

av bördor och tunga löften

aldrig

min flock jag sviker

prövning har du givit

prövning ska du få

allena strider jag denna kamp

den knutna slår jag ner i jorden

skapar ett skalv utöver makten

urberg rämnas

urhav fördämmas

krafter vidare än orden

skalvets styrka ökar för varje våg

må en ristning nå ditt tempel

skyarna bryts av vindens spår

må det skälva den förgyllda tronen

jag står allena upprätt kvar

i de djupa tvivlens kval

kanske min tro

jag för alltid

förlorat

har

*?*