Femhundrafemtio år av ensamhet i en magisk realitet
hur allt detta hänger ihop är det ännu ingen som vet
ännu mindre finns det nå´n som säger; jag förstår
hur ensam du har varit i alla dessa år

Hur fattigt utsatt förödmjukad blev du inte då
då vintern kom och ingenstans fanns någon väg att gå
med alla broar brända inunder världens vikt
klämdes du ihop till något underligt spöklikt

Din boll sattes i rullning nerför ett ändlöst stup
din dotter flög till väders ur jämmerdalens djup
tills kärlekens mirakel vägdes i en rättvis våg
och på ett balanserat sätt din hela gärning nu besåg

En dröm om bollen ekar rytmiskt i ett hjärtas slag
en puls i rymden leker fritt bland tårar varje dag
med glädje mitt i sorgen finns den för alltid kvar
bollen som försvann igenom tidens alla dar

Den snurrar där i frihet mitt i mörkrets svarta hål
bland ljusen ifrån minnen utav eldar i gruvhål
eldar som har brunnit ända sedan de har tänts
emellan drömmars ögonpar som till varandra vänts