En vanlig dag i Sverige, en vanlig dag på stan
en vanlig dag på landet, bland björkar, fur och gran
en vanlig dag i världen, där solen ej går ned
beblandar sig gudomligheterna med krig och fred
I kaos under ytan, pågår ett ständigt krig
en konstant positionering, längs känslighetens stig
där segrar allt som utvecklats, längst och störst och bäst
tillika allt som sjunkit lägst, och har fått utstå mest
extremernas totala ytterlighetsdominans
begränsades aldrig av horisontens bortre glans
de kom, de såg, de segrade, de kämpar än idag
de tumlar runt 24/7 inom mitt inre jag
de gånger vi ej längre vet var svaret finns nånstans
det är de gånger då vi hamnar bortom vett och sans
där kärleken och hatet möts i våldskonfrontation
i verklighetens vardagsaktuella situation
det är då vi knappast längre tänker konstruktivt
det är då vi känner att vi lever instinktivt
det är då vi skapar vår historia, våran stig
det är då vi famlar runt i vårt inre krig
det är då vi älskar innerligt med allt vi äger
trots att kärleksvikten med hatet sammanväger
krig och fred, fattig rik, älskad eller hatad
gift och skild, mor och far, utvald eller ratad
främst i kön, eller sist, huvud eller svans
en vanlig dag i världen, en vanlig dag nånstans
där djungelns lagar råder, red in tooth and claw
och solen lyser gyllengul emot det himmelsblå
där strävar människor ännu till friheten var dag
från förutsägbarhet och tradition av skilda slag
så i en balanserad kontrollerad dominans
mitt bland stolta leenden och skamfylld dekadans
blandas intryck från Fredshammar, och bruksmentalitet
med stridsyxor och vikingar och barnslig själviskhet
och bland levande och döda i familjens långa släktled
står jag än på tillväxt, emellan krig och fred