En vanlig dag i Sverige, en vanlig dag på stan
en vanlig dag på landet, bland björkar, fur och gran

en vanlig dag i världen, där solen ej går ned
beblandar sig gudomligheterna med krig och fred

I kaos under ytan, pågår ett ständigt krig
en konstant positionering, längs känslighetens stig

där segrar allt som utvecklats, längst och störst och bäst
tillika allt som sjunkit lägst, och har fått utstå mest

extremernas totala ytterlighetsdominans
begränsades aldrig av horisontens bortre glans

de kom, de såg, de segrade, de kämpar än idag
de tumlar runt 24/7 inom mitt inre jag

de gånger vi ej längre vet var svaret finns nånstans
det är de gånger då vi hamnar bortom vett och sans

där kärleken och hatet möts i våldskonfrontation
i verklighetens vardagsaktuella situation

det är då vi knappast längre tänker konstruktivt
det är då vi känner att vi lever instinktivt

det är då vi skapar vår historia, våran stig
det är då vi famlar runt i vårt inre krig

det är då vi älskar innerligt med allt vi äger
trots att kärleksvikten med hatet sammanväger

krig och fred, fattig rik, älskad eller hatad
gift och skild, mor och far, utvald eller ratad

främst i kön, eller sist, huvud eller svans
en vanlig dag i världen, en vanlig dag nånstans

där djungelns lagar råder, red in tooth and claw
och solen lyser gyllengul emot det himmelsblå

där strävar människor ännu till friheten var dag
från förutsägbarhet och tradition av skilda slag

så i en balanserad kontrollerad dominans
mitt bland stolta leenden och skamfylld dekadans

blandas intryck från Fredshammar, och bruksmentalitet
med stridsyxor och vikingar och barnslig själviskhet

och bland levande och döda i familjens långa släktled
står jag än på tillväxt, emellan krig och fred