Den stora stenen nere vid stranden pratade
men jag förstod aldrig
riktigt vad han sa, om han kände sig
ensam
ville ha sällskap
eller om han
bara pratade
för sig själv
i någon slags upphöjd
självgodhet
Talade han kanske
bredvid mun?
Nej, det tror jag inte
det är inte likt gamla stenar
att göra så
och inte såg han ut att vara
den typen
I själva verket
var han kringvärvd
av vågors sällskap
kluckande, varma
gemytliga
där nere vid strandlinjen
det kunde jag höra
från min diskreta position
något stenkast därifrån
i skuggan av en vindbiten tall
där stenen omöjligt kunde uppfatta
mitt ofrivilliga intrång
i stenars privata förehavanden
Jag var ju bara en enkel flanör
en förbipasserande
en tillfällig gäst
utan annat ärende
än att fördriva en stund
i solens glans
med kamera runt halsen
utan ont uppsåt!
Inte hade jag
någonting med stenens
förehavanden att skaffa
Kunde jag hjälpa
att jag nu blev vittne till
hur varsamt smekande vågor
nu gav hans gamla ryggslut
varm och välbehövlig
massage
Nej, det kunde jag inte
Inte heller kunde jag låta bli
att med min lilla digitala kamera
hastigt fånga detta lilla scenario
i all sin enkelhet
och överföra det
till pixelformat
att bära med mig
i min ficka
för att senare överföra
i digital form
Innan jag lämnade honom
gav jag det tysta löftet
att inte sprida någonting om hans belägenhet
ett löfte jag härmed bryter
i grund och botten var han ju
oändligt vacker
där han låg
i strandlinjen
i lågvattnet, solgasset
i högsommaren
under bar himmel
och njöt