Jag vet inte
vad det vill säga
att vara styv
i korken
Man har
i alla händelser
en del
att berätta
Det finns en vansinnig förväntan
innesluten
i världssamfundets
minnesanteckningar
På Facebook
befinner sig alla mina vänner
och bekanta
på givna platser
som de gärna vill
berätta om
Jag själv befinner mig
där jag befinner mig
om vilket inte är
mycket att orda
men jag ser och ler
åt många av mina vänners
hälsningar
de vill mig, och sig själva
bara väl
mestadels
Kanske världssamfundets
vill detsamma
Det är möjligt
Rentav troligt
Varför kör inte
den här bussen
som jag sitter på
kan man fråga sig
Avgångstiden har sedan länge
passerat
Det finns frågor
man inte ska ställa
men ibland
kan jag inte låta bli
"Down town"
det är dit jag vill ta dig
till sång musik och skratt
till sådan näring
själen lever av
Det är ett fruktat party som pågår
Kanske inte något för oss
men känna på stämningen
kan vi nog behöva
Hur stor är min tillit
till omvärlden
har alltid varit en central fråga
för mig
Jag definierar mig inte som människa
jag definierar mig som
en restprodukt
av ett totalitärt
samhällssystem
statt i långsam
upplösning
i vilket jag, liksom alla
behöver min frihet
så tänker jag, där jag står
i duschen, och förbereder mig
för en ny
arbetsdag