I tystnaden av kvällsolen

I skymningens första tecken

Genom skogen och dalarna, grönskande sommar

Kala berghällar och svalkande vågor, du ler

Julikvalmig kärlek

Om du levde idag skulle jag varit din vän

Tomt och kalt men ändå en förnimmelse av värmen

Från dina ord och skratt som fortfarande förför

Du fanns på riktigt

Du var en gång som min far

Juli kvällssol och gräset och skogen brann

Där nedanför din rygg

Dina rötter, vårat ursprung, det vi kämpade för

Minns jag i kvalmig och ljummen bris

I Juli, tiden bleker och ger fina nyanser av dig.