Du sa
när du kom hem
efter jobbet
strax efter fem

att det enda
som fick dig att le
som att allt är ok,
för de andra att se,

trots att ett förtvivlat skri
gav sig till känna
på djupet därinuti,

var tanken på arbetets slut
och att äntligen andas ut
i min mjuka famn.

Jag höll dig så hårt
för att fördriva allt svårt.

Jag vill döva din smärta
med kyssar och smek
ur djupet av mitt hjärta.

Tag min kropp
res den opp,
ge mina bröst en röst
för dina händers längtan.

Vårt skri är bara vi,
men jag bedyrar
att våra vingar,
vid Venus kärlek
till oss kvinnor,
allting betvingar.

Stolt och osårbar,
gåtfull, allena
går du imorgon bepansrad
som Pallas Athena.