Det var slut på dagen i den vaknande
staden över i avsikt och nära ett
löfte

det var prövat och ovisst som livet
kan levas. Dess form avtäckte
avgrunder och formligen skjöt
av glädje

formades du skrattade hon till
gör det av allt bockade han sig
utan att behöva förklara sig
nära

det var en dag när kaprifolen äntligen
slog ut och körsbärsträdets blomning

satt i näshår. Nära.


hon var nöjd. Mer än hon
anat över det stängda. Utan den
hade hon inte lyckats forma handens
grepp över handtaget

inte vågat öppna.