Ännu en morgon i tidig gryningstimma
Dags att skapa en ny dag
fortsätta bryta mönster
bygga på livet som är mitt

Jag vaknar av ångesten
minnen som är svåra att bära
minnen som skapat mitt inre
minnen som förminskar

Från tidig barndom
ständigt ifrågasatt
ständigt på tå
för att behaga en mor som kunde slå

Smärtan lärde jag mig ta
blåmärken dölja och bortförklara
men orden skadade mitt inre

Ord som kunde vara hårda och kalla
men ibland en smekande viskning
Åååh vad jag älskade de viskade orden

Han kom in i mitt liv med buller och bång
gav mig styrkan att stå upp mot världen
fanns där när mor lämnade livet
över öste mig med viskande ord
Åh vad jag älskade

Även här fick jag dölja min kropp
för att ingen skulle se vad som hände
fortsatte stänga av smärtan
hårda händer kan ge

Kalla ord var daglig rutin
Men vem var jag att ifrågasätta?
Tårar och vackra ord fick mig att stanna

Blåmärkena utanpå är sedan länge läkta
men inuti finns tvivel om att någonsin bli hel
ständigt dyker minnen av smädande ord upp
och motarbetar de fina ord jag får till mig

Jag har sett mönstren
Jag gör vad jag kan för att bryta
Men det är svårt att bryta
Det som skapat mitt inre

Som skydd mot hårda ord och ständiga slag
blev jag också hård
en hårdhet jag ser nu börjar vekna

Jag ser i mitt inre en liten flicka
Som behöver hjälp med att växa
Och våga vara den kvinna hon vet att hon kan
fast rädslan finns ständigt där

Rädslan för de hårda orden
slag kan jag värja
men ord fastnar i själen

© Kajsa.