Strilar som fångar. Ler. Genom
barfotasteg i grus dagar av
vörtbröd i skivor

Solid, stående kvar vid sidan

kittlar rusar ramlar
famnar öppnar

ett hav av viljan breder ut
sig oss emellan

muren längs Kina på tåspets

bugar sig för de kejserliga i
tyll som spillts ned

som hon har sparat. De rusar
fram och fångar tag om hennes
midja just

just innan fallet bakåt

just innan hon stavar snett och
låter godhetens stavelser
förvilla sig i det som redan falnat


språka på grekiska likt en förslavad
utan ordbok utan språkdräkt


Sömnad som spricker av ivern


Vi måste rädda! - nu-