Redan medlem?
Logga in
Göteborg, när blir du min stad?
Jag trodde att staden
skulle vara vänligare
inställd nu
Lite mer givmild
trevlig
och att leva skulle bli
lättare den här gången
Jag trodde faktiskt
att min stad hade förlåtit mig
Förlåtit mig för att
jag aldrig trivdes
men ändå aldrig kunde slita mig
ifrån dess grepp
Fånge i en storstads atmosfär
eller jag vet inte längre
om staden är stor
eller bara
instängd av alla de
som bor där
Men jag smög mig ut
en dag smög jag
Bort från lampornas sken
bort från asfalt och sten
Byggnader som borde ha slagits ner
men som likväl
står kvar
och bidar sin tid.
Jag som smög mig ut
men kom tillbaka igen
jag trodde att jag älskade den stad
som tagit ifrån mig allt
Men det var inte kärlek
det vet jag nu
Det var glömska
det var
var
var
någonting jag hade glömt
Staden som borde blivit vänligare
spottade på mig igen
med lampor som blinkade
mitt i natten
den där natten
som aldrig kommer på riktigt
För alla lampor som blinkar
lyser upp det som varit förminskat
i en skenhelig fantasi
om en stad som jag aldrig
riktigt
trivdes
i
Men jag stannar ändå
hoppas på
att någon dag
bli förlåten
för att jag gav mig av
Så snälla Göteborg
Snälla Göteborg
förlåt för allt jag sa
men vilken dag
kan jag säga
att du faktiskt är
min stad
så att jag slipper ge mig av
igen
igen
igen.
Fri vers
av
entusiasm
Läst 171 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2013-04-02 09:29 
|
Nästa text
Föregående
entusiasm |
