Jag känner mig ängslig och jag tror mig ha gått fel.
Den mäktiga stadens alla hus och komplex gör mig stel.
Hur ska jag hitta till adressen?
Jag är vilse i vimlet och står mitt i stressen,
jag har namnet på lappen, men jag tror mig ha gått fel.

Kvarteret det heter: ''Kullen Utanför.''
jag frågar och frågar men det é tydligen ingen som hör.
Stritans namn är Golgatan, folket det namnet verkar hata.
Så jag är fullkomligt vilse och jag har verkligen gått fel.

Stadens namn är: ''Evig Död''
Platsen jag ska till är liv i överflöd.
Så jag vänder mig om och börjar sakta gå tillbaks,
vänder ryggen mot förgängligheten som stinker som ett as.

Jag möter en människa när jag går,
han strålar ut en kärlek som jag inte förstår.
En värme och frid som är ofattbar.

Jag står som förstelnad när han fram till mig kommer,
han sträcker ut sin hand och kramar om mig,
och säger: ''Jesus sa till mig att en främling finns i
staden ''Evig Död'', som vill komma hem till mitt hus.
Han är i nöd!''

Så han tog mig i handen och började att gå,
det var som att åka turistbuss fast ljuvligare ändå.
Han berättade för mig om den sjuka världen,
den fallna prinsen och dess rikes värden.

Oh vad jag är glad.
Fast vad synd att världen har gått fel.
Oh vad jag är glad.
Men den sjuka världen har gått fel.

Vi kom fram till stadens yttersta gränser,
och däruppe på höjden, i mitt synfält till vänster.
Såg jag tre stycken kors vara resta,
ett för dig och ett för mig.

Och här vid vägskälet står gatskylten jag saknat,
i riktning mot kullen, där gryningsljuset vaknat.
Jag vandrar mot korset, och det är ofattbart.

Vid korsets fot står en man med hål i varje hand.
Han sa: ''Bara tro på mig, vad jag har gjort för dig.
Kom följ mig!''

Jag har funnit vägen, och nu vet jag vad livet har att ge.
Med Kristus som Herre, så varför inte följa med?