Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
jag är inte sådär deprimerad som det låter.


Jag kan inte hjälpa dig.

Hur ska man göra för att orientera sig rätt ?
En karta, en kompass, vad hjälper det ?
Ett felsteg är så lätt att ta.
Skogen blir inte ett dugg ljusare endå.
Träden likadana, oändligt antal av dem.
Lika omöjligt som att handskas med livet.
Då man tror att man valt rätt stig,
möts man av en återvändsgränd.
Och så ber du mig om hjälp med kartan och kompassen.
När jag nätt och jämt hålls på stigen själv,
farligt nära kanten till ett oändligt mörker.




Fri vers av hanso
Läst 487 gånger
Publicerad 2006-02-25 14:05



Bookmark and Share


  starfire
jag tycker jättemycket om den.
det finns en ångest där som jag inte kan låta bli att hålla kär, och jag känner igen känslan, att andra ber en om råd, då man känner sig på kanten av stigen själv..
(gissar att det skulle vara orientera?)
2006-02-25
  > Nästa text
< Föregående

hanso
hanso