Syrliga aningar i en fabulöst smekande
vårvind,

det söta hoppar in mellan tysta mellanrum
tränger in

Åttiotalets obäddade säng,
kräftor i hundratal i badkar
mamma i högar av universitets
litteratur, min
mamma, hur ja sa det om och om igen,
min- vackrast av dem allas. Min
var klokast gladast. Levnadsfnittrigt
dödsskön,

när du gick över skolgården och
den där fröken fråga mig om du
var fotomodell,

svensklärare var ingen störtskön
grej, inte än, inte heller tystnaden
du spred

i det vita i tulpaner i doften av
apelsiner inte vågat lämna dig



mamma! Ett tag minns du när ja
skrek på dig tog hand om brorsan
åt dig

minns du stora skrällen efter att ja
gömde mig


för dig