Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Barndomsgata


kodbellor i hög över grus och en
rödhårig vårt dagbarn har ner vår
gardin hans morfar här o benen
i vårt rum där finns hans morfar kvar
i mjölkglaset som spiller i ord som
snubblar är han ett annat barn
ja tycker synd det är pinsamt luften
hoppar bröstet gungar han är så
ovan

han blev stor en dag större barn
dyslexi o finmotorik i ängslan prövar
nya handskar i skinn det blöder ur min
mun o flera tänder trasiga där fram

Min far bär honom hem




Fri vers (Fri form) av smultronbergen VIP
Läst 111 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2013-04-04 18:55



Bookmark and Share


  Stefan Albrektsson
Blixtrande minnen i ett underbart tanke/bildflöde. Det formligen rullar fram som sten-, porslins- och glaskulor ur kulpåsen, och här och där kommer det en sån där stor glaskula (vi kallade dem för "måne" - stor blekgrön med små luftbubblor i).
Två av månarna: jag tycker särskilt mycket om sista radens varsamma hembärande av det lilla rödhåriga dagbarnet - efter att ha läst glimtar av hans då-tillvaro och även av växande. Och den lilla passusen med textjagets blödande mun är lysande starkt i sin komprimering.
2013-04-05
  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP