Lyriska steg genom ett Bagarmossen
Välkomnande skratt fyller delar
av det inväntade.

Jag tror att jag är hemma. Kommit
fram. Det fjäskas och min nya
äldre kollega talar om mig som vore
jag en drottning. En liten mörk sak
med röda byxor likt namnskyltens
röda ton. Nu är det faktiskt vår.

Min egen börjar. Nu. Nu och ja
skriker inombords av lyckans fjädrar
målas inre bilder av fortsättningar,

det är den lustige läkaren, något år
yngre, vi talar samhälle, skolans
situation, vi har liknande utgångsläge,

det är Inte blodrött trött men heller
inte blått som natt,

Det är befrielse. Inplockad. Vald.

Blev mitt jag. Ett yrkesliv men
mossans stank har ton av fräken
vind

har mötens friska svikt i glimtar
hänger lovsång fritt i mäktig sal
har våndan lagts i fack

i utpost för det där som brådskat