Där nere. Tre år i en krigets grotta
tryckte vi. Två djur i mysdress.
Väl uppe krigets skador överallt.
Var jag än såg sågs dess förstörande
verkan träd utan löv vissa utan grenar
pölar med krutrök det var tomt det
var grått jag

vem var jag jag sökte efter två djur
borttappade fann dem såg att det var
vi omfamnade oss gömde oss åter
åter ner till grottan

märkvärdigt hur ett minne en text
kastar mig med ljusets hastighet in
i detta gamla den där drömmen den
andra den där ja det pennan aldrig
trott och aldrig tror sig fånga

Hon bär krigets uniform och hon är
jag hon lyfter en flicka upp i luften
hon var två kanske tre i famnen upp
sedan

rör jag hennes mun. Trycker mina
läppar mot. Vi fastnar i en kyss som
aldrig upphör.

Jag är flickan vet jag jag är kvinnan
Också, har tagit mig, upp mitt eget
barn och hennes mjuka kropp är
skön och jag vill älska med mitt jag

jag är är så trygg så varm jag är
förälskad

innesluten i ett jag som bultar.