ja visst gör det ont när livets karvade
delar vilar i ett urgröpt fattigt krus

visst anar vi varandras längtan

till det som gömts men aldrig glömts

Ut! Skriker det inomskalsbebyggda
stängslet

Ut! Jag vill bli levande en dag


In i utecafeterian längst in i hörnet
växer de storbladiga, minns inte
namn, minns ådrorna och tecknen

minns dig de vi var