Sitter ensam på den tomma krogen.
Var är vännerna, kamraterna, följeslagarna?
Historieberättarna och lyssnarna?
Vet: många har bytt till krogen vid en annan strand
i ett annat land.
Känns tomt: efter han som läst så mycket,
efter han som rest så mycket,
efter han som bara var rolig,
och han som ofta grät i smyg,
och hon som så gärna ville vara med,
och hon som absolut var med.

De trängs i ett hörn av mig
de lämnar mig inte i fred. UE.