genom det vita. Tvärs genom
molnen. Det vi har upplevt
få som har så linda oss inte
fånga inte in oss se oss
än i det vi var

I det som ännu fångar stämplar
av blå bläck mot bröstets vägg

stunder i det blå
ögonblicken du!


välviljan. Hur naken sanning
trycker invid staketen - avflagnade


likt oss. I de dikeskanter där bokstäver
studsar hårt och skruvar sig, ger hårets
sträva toppar kluvna spår

och jag nuddar yttersta toppen över
din bara rygg så du anar mig just

Just intill den outhärdliga gränsen


där öppnar vi den rutiga korgens
innanmäte av termos. Två plastmuggar
en roman vars handling vi har glömt