Du söker din trygghet i fantasin,
du visar tydligt, hit kommer ingen in.
Det här är mitt revir min elixir.
Men ändå, att gå är så svårt.

Du säger: ''Ingen orsak att frukta min mani,
jag ska kämpa för att äntligen bli fri.
Vad har Gud givit mej att vara tacksam för?
Jag klarar mej nog ändå ska du se.
Jag klarar mej nog ändå.
Jag klarar mej nog helt solo ändå!''

Men hörrö du grabben/tjejen, det där är din egen fåfänglighet.
Jag vill berätta om någon som vill ge dej en meningsfullhet.
För Gud har givit oss sin promemoria.
Så ta upp boken och läs om ett folks historia.

Du nöjer dej oftast med allt sekundärt,
om dina egna ideal kramar du så kärt.
Vardan é tung, men i ditt drömda land é du kung,
med tjänare och tjänarinnor.

Du säger: ''Dom som tror på Jesus är fega små djur.
Sen pekar du finger och visslar i dur.
Du gör dej löjlig inför mej men det é nog mest synd om dej.
Du får stå till svars inför Herren.
Klarar du dej då, så säg?
Vad har du för ursäkter då?

Du grabben/tjejen, din godhet kan aldrig ta dej till Himmelen.
Jag vill visa dej på en rätt väg, men...
Du måste då ödmjuka dej inför vår Gud,
så att han kan klä dej i en vit och skinande skrud.