Saxen klipper och handen från
ovan hindrar. Hon är 23 och
sjukhusets rum är inte längre
kallt. De sterila universiteten är
en lekplats och hon slutade aldrig
med jazzen.

Hon är 28 och hon saknade honom
inte. Inte så att hjärtat skar henne
i delar. Inte så att undrets gestalter
tvingades på flykt.

Hon är tre. Hennes morbrors gevär
plockar guden med rättvisans arm
sträckt genom de vita molnen.

Just innan han hinner föra den mot
tinningen

Tapeterna är inte kritvita och tulpanerna
i vardagsrummet minner henne inte
om en mamma som tappat det viktigaste
i språket.

Inte den om en ordklass härmas
eller om adverben dansar

Inte heller är

Känslan av att kvävas om jag lämnas
lämnar dig här

skymts av dig