Språkets levande väsen som om
orden lossnar ur en analys av
Freud. Som om guden eller de
gestalter som passerat en slags
Berlinmur och överlevt

som om de har en punkt av trådar
där orden egentligen aldrig sinar


Jag är en lycksalig själ som vågat


Slänga det vackraste i sjön. Jag
är inte en reinkarnation av Palme
det var mitt slitna arv

min punkt kanske tillhör en munks
steg till friheten


jag har tänkt och snurrat denna
mening i en evighet

och innan jag vågar uttala dessa ord
i andra kontexter än anonymitetens

prövar jag att sätta hälen mot ett
slitet såpat trägolv

om och om igen.

För att sedemera stående rakt
ned med tyngden hoppas
bli den munk som återvänt
hem till mänsklighetens byar