Jag kallades för ''kameleonten'',
en kille totalt utan identitet.
En fegis som aldrig stred vid fronten
utan satt och tyckte synd om sig, dödligt blek.

Kom stå upp, kom stå upp,
ta min kraft, kom stå upp,
ta emot, frukta ej!

-Neeeejj!!

Jag tog på mig andras stora roller,
blev helt utan egen integritet.
Fastnade helt eller delvis i fållor,
sprattlade som fisken, fången tills livet dog ut.

Kom hit upp, kom hit upp,
ta min kraft, högre upp,
ta emot, frukta ej, du é min!

Och jag såg dig,
såg dig över dy och lera.
Och jag såg dig,
såg dig utan fläck och skrynkla.

I vind och regn.
I solens mitt.
I kärlekens hav...
...såg jag dig.

Det här är inte bara en känsla.
Lätt fånget, lätt förgånget.
Det är en sång, en helt annan ton,
en fanatism likt en passion.

För jag såg dig,
såg dig över dy och lera.
För jag såg dig,
såg dig utan fläck och skrynkla.