När dagen bleknar kryper Bergman
upp som myror kring deras ben

De är de levande döda. När njutningen
är så in i detalj förfinad och så väl
regisserad saknas det plats utrymmen

När livet är så in i märgen
kännbar de dallrande aningarna
för stora att motstå

då kryper vi ihop likt lerfigurer tror
vi kan skjuta på en punkt
bara en punkt till

Just där. Här. Har vi börjat ana
varandra. Lära känna varandra för
ett ögonblick. Kanske på allvar viskar
det goda. Trumtrågen. Dess skvalp
via massans folksamling

Det låter om oss när vi stänger och
öppnar dörrar vi tvingas möta

Jag älskar tex att äta skinnet på
kycklingen och sallader passar sig
inte på vintern. Fryser.

fastna i olika matland. Hur mycket
vi än övertygade varandra om hur
väl våra gommar var lämpade för provkök,

skulle inte förstå varandra.


Han ville inte ha köttet lite blodigt.
Hon tolkade in hela hans barndom
i denna enkla njutning trodde han
var illa pottränad

Frågade sig stilla hur analfixeringen
fastnat.

Det var tankar i natten lika hängda
som en hjort i de Sörmländska
skogarna. De var djuriska och kanske
mer döda än levande.