Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Skrev den 85 till min blivande hustru som jag gifte mej med 86. Rent juridiskt varade det i 25 år.


KOM TILL MEJ

Det gör så ont att behöva ha dej så långt härifrån.
Att försöka ta dagen som den kommer,
och njuta av det som getts till låns.

Jag blöder av kärlek som blivit mej given
av en Allsmäktig hand.

Kom till mej, och var hos mej,
låt oss dela våra år tillsammans.
För att bygga ett stort skepp
som tar oss genom stormigt hav,
till det land där vi kan kasta ankar.

Jag tar mej ut till hamnen för att se när båten går.
Lämnar kajen mot främmande land.
När höstdimman slukar den sakta.

Jag gråter av glädje som blivit mej given
av en Nådefull hand.

Kom till mej, och var hos mej just nu,
låt oss dela våra liv tillsammans.
För att inte stanna av,
vi måste fortsätta vår dag.
När en av oss faller hjälps vi upp.

Låt svart vara svart och vitt va vitt.
Av kompromisser har jag fått nog.
Vinterns snö är kall,
men vårt hjärtas tro é varmt.
Så låt oss lita på varann för det Gud gjort.

När sjöarna i skogarna har frusit till is,
och kölden biter på mina kinder.
Redan två på da'n é det mörkt.

Ett hopp jag har i mitt hjärta som har blivit mej given
av en Tröstande hand.

Kom till mej, värm mej i din famn,
och låt oss dela allvaret i livet.
Så vi tillsammans växer fram
till en lysande hamn.
Och då kan vi trösta och hjälpa dom andra.


Kvinnan jag älskar hon har blivit mej given
av en Hjälpande hand.

Kom till mej, stanna hos mej nu,
låt oss dela äventyret.
Vi måste älska varann som ingen annan kan.
Oförbehållsamt, och inte som världen.

Vi måste älska varann som bara Jesus kan.
Ovillkorligt, och inte som världen.




Bunden vers (Rim) av Stefan Viljehammar
Läst 229 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2013-04-11 10:42



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Stefan Viljehammar
Stefan Viljehammar