Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Sång från 86. Var mycket ute å spelade på Västerlånggatan i Gamla Stan. Fick ihop pengar så det räckte till glassdrink å våffla. Ibland hade jag med mej en polare på bas, vi kallade oss för Summer Meadows.


VÄSTERLÅNGSÅNG

Hemma är det tomt och tyst.
Här hemma i mitt hus,
här är det ensamt ibland utan dej.

Solen värmer, glassar rinner ner.
Fåglar skränar, ingen vinter mer.
Jag tar tåget in till stan med min gitarr.
På gator och i parker, jag en
evangeliserande narr.

Har du hört en så'n förut?
Om inte, så kom ut.
Sitt inte fast uti tillvarons grepp.
Som kramar dej sönder,
kommendera den: SLÄPP!

Låt nu inte vardagen tvinga dej ner.
Det finns en annan verklighet som man inte ser.

Nu har himlen blivit röd.
På Jack's Bar, jag vilar ut och ber att,
låt det som jag sått hamna i god jord.

Tackar Gud för dagen
och ber om frälsning på vår jord.
Äter upp min våffla och tar tåget hem igen.

När jag öppnat dörren,
ser jag du är hos mej min vän.




Bunden vers (Rim) av Stefan Viljehammar
Läst 214 gånger
Publicerad 2013-04-11 10:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Stefan Viljehammar
Stefan Viljehammar