är aldrig helt det folk tror att de är.

även jag själv kan bli förvirrad.

"Jag är säkert såhär"

Fan vet du om det egentligen?

"Jo, nä men man är väl mest som folk. Vill mest bara spela fotboll och vara i solen"

Men det är ju fan skitsnack! Vad skulle en mal längta ut till solen för? Fotboll har väl aldrig varit någon särskilt rolig del i mitt liv?

E A R T H B O U N D.

En naken häl på tidningspapper på en brygga vid havet. Ibland kom det lite regndroppar och luften var liksom vän på ett sätt som bara var lite mystiskt (inte sådär våldsamt) och det var varmt men havet fläktade och man kände sig aldrig helt säker på att man behövde tycka något särskilt om det, det bara mest fanns och var behagligt. Ganska mycket utan anledning!

Jag minns när jag fortfarande ägde termobyxor och hade kompisar som kom och sov över ibland. Då kunde man bygga rymdskepp i snön. Inte undra på att man alltid längtar bort! När var senaste gången du byggde ett rymdskepp, oavsett medium?

Vad är skogen nu? Ett ställe där man försöker springa snabbare? Skogen brukade vara märklig och djup med en härlig doft av Sverige som man kände det då.

Ja, rymden var så stor och ideerna kom så ofta. Bilderna fanns överallt. Så kan vi ha det. Nu.

Känn hur det ordet ser ut i dina öron ett tag.

nu