I dagar blicken fastspänd vid
dörrens post

vad väntade vi på

I flera månader smög sig ett liv
trassligt in genom springan

ett kliande plåster sjöng
om tillåtelse inför
borttagandet av det nästintill
läkta såret

Låt mig slippa kväva det läkta
kyssa vävnad frisk


Oh plåstrets rena skala inför
nedseglande i papperskorg

där vid anblicken av ruttnat
mål