ur stenens svaga toner
förnims en sorgsen sång

den nynnar tiders skiften
från trampad trädgårdsgång

där glädje utan gränser
levde livet tills igår

då gammal bruten kvinna
bars bort på landstingsbår

hon ville leva hemma
men föll och bröt sitt ben

hon gråter åt sitt öde
tillsammans med en sten

en sista värdig vila
på kommunens äldrehem

det blev hon heligt lovad
men fylldes utav slem

för ingen hade tiden
det tog att resa opp

en gammal vacker kvinna
och hennes magra kropp

den sista rädda tiden
blev mer som en förvaring

hurra för välfärdssverige
för ypperlig besparing