sitter på bänken ännu en gång
lyssnar till träden och fåglarnas sång
efter en skur med välbehövligt regn
står gräset högt i hästarnas hägn

hägnet med hästar är tomt och öde
från ån i träsket hörs ett stilla flöde
den mäktiga eken är delvis död
men än står den stolt helt utan stöd

många stormar har rasat där den står
finns ingen sanning i att tiden läker sår
så smeker jag ekens tjocka gamla bark
tänker på mitt motto, att ensam är stark