Du välter omkull det ligger
fjädrar över hela mitt golv

stråken föll ur hand mitt piano
lyftes till källare mörk

Ändå skriker vi ja skriker halsen
full

Nej jag ser dig aldrig du aldrig
mig nej vi var aldrig kungar
för drottningen var gömd

hennes hand var vit hennes axel
tunn och rumpan var Agnetas

tiden mycket stum. Tyst nu.
Nu virar vi allting en hundradels
sekund

Du stod inte kvar där och jag
satt inte kvar där jag gick
inte in till dig och jag var inte
jag

Om om inte fanns var sitter vi då


Låt mig gissa var tyst i en sekund


Du sitter i en slags vagga över tystnaden
hänger din resa likt ett diplom av
guld längs golvet kryper lyckan
och hon är nästan tolv


Men du ser inte åren för du har slagit
dig i tån


det blöder längs brisen
via älskandes fina hår