Oersättligt lån
Vi var av samma kött, samma blod, min fina goda vän du, vår älskade, fantastiska familjemedlem jag har följt dig sen dagen du såg ditt första ljus bredvid, sida vid sida, på avstånd, från ett annat hus dina första steg, dina första ord, hela färden på vår jord såg dig från pojke, till killen, som blev mannen med mod
Du var smart, rolig och ärlig, så väldigt förnuftig barnasinnets lek med spel, datorer och tekniskt duktig körde cross som barn, bilar sen, motorer i varje vrå gitarr eller fiske, vad du än gjorde, allt blev du bra på när du skrattade så var det innerligt lättande härligt du kunde dansa, släppa loss, alltid med stil, så värdigt
men mitt i, någonstans mellan hjärtat och rummet fanns det en djup tanke, något hemligt dolt i dunklet
när allt kändes bra, så fridfullt och harmoniskt det är svårt att förstå, hur det vände och blev så tragiskt
Det var så längesen men jag minns det än hur du blev ledsen, förtvivlad, jag hade det på känn efter förlusten du sökte, det tömde ditt hjärta pusselbiten du aldrig fann, orsakade dig en smärta den grävde ett hål, som blev större för varje år för en liten pojke, måste den varit skrämmande svår
Du ville aldrig säga eller tala om, vad som var fel ditt hjärta var brustet, kanske den aldrig var hel du väntade som barn, dag efter dag, men aldrig han kom han som försvann, utan resonans, vände aldrig mera om pusselbiten blev sliten, äldre, skevare med tiden fanns det något som kunde lindra och ge dig friden var dag du kämpade på, åren gick, men inget hände var det då, du kände att detta var tidens ände
Jag har bett till Gud, så många tusen böner du var som min bror eller som en av mina egna söner vad som än gick snett, eller fel, så hoppas jag du förlåter men vad ska jag säga nu, till din mamma när hon gråter du övergav ditt syskon, din bror, med ett brustet band han får aldrig mer hjälp av en storebrors tryggande hand
Du lämnade dina vänner med så många minnen mer än bara vänner, gemenskap, kanske samma sinnen för ni var kungar, pratade samma språk, ni kunde regera visste hur ni skulle överleva, agera, få tjejer att reagera era band delade drömmarna, friheten och musiken broderligt och vänskapligt, intill sista lilla biten
Du tog sista nattåget utifrån perrongen din biljett var stämplad för allra sista gången kunde du tänka klart eller följde du ditt hjärta till en plats som kunde lindra all denna smärta hade du anat vad det skulle bli av oss vi som står kvar och inte kan slita oss loss
Våra frågor är för många för att klara av sorgen och smärtan är ett hav utan svar allt är nu så totalt förändrat och tomt vi kämpar var dag fast saknaden gör ont din själ lever kvar i oss alla och envar önskar av hjärtat att du friden, nu funnit har
Jag tackar ur min själ för detta fina oersättliga lån som för oss var en vacker vän, bror och son du är alltid saknad och älskad kära kära
Sean
*(Musik: Ken Ring, Själen av en vän)
Fri vers
(Fri form)
av
Nina.H
Läst 1372 gånger och applåderad av 30 personer Publicerad 2013-04-16 20:45
|
Nästa text
Föregående Nina.H |