Jag vill inte tala talade tungan om

Där talade hon allvar
stumt. Att höra orden då
när allt som bygger upp vårt jag
har dött. Är dött. Fasan utan språk

ligger nedgrävd då. Sömnen
nedskjuten och födan behoven
vi kan knappt se varandra då för
offren ligger med benen sönderfrätta
av minor armar avklippta i diken

Vi ser er inte då. Där ljuder gräsklippare
invid bostadsrättsföreningar och lyckans
tuvor talar tillgjort teatraliskt om att
det är så deprimerande när kön till
automaterna är lång

När din Gud är min och du öppnar
dina dörrar för att förstå min.


Då ligger trasmattor och flämtar i
stugorna bäst faan de vill. Då kan
ni tala om duvorna om vin om hur
det känns att somna invid trött
man vet längst längst in vill
jag älska kan jag om jag bara låter
mig förföras gnuggar mig intill

Det är så lätt då vara människa leka
spela spel

tala om tungans band fast allt är
det gamla narcissistiska försvarets

dess gamla slitna trista trädgårdsland


Jag vill men vågar inte riktigt
jag ska nog tala lite mer där
fram

Skjuter liv mod sanning på den
friska kärrans hjul


Kräks bakom pionerna i maj

Skiter ner sanningen i tilltryckt
barm