Som en viskning i vårens piano,
som ett lyckligt flygplan
högt över nattens brummande mörker,
som en ljummen kväll i april.

Glömskan har redan befriat mig,
tanken är på nytt utan återvändo.

Gränsen mellan den lilla pojken
och det som faller undan
är hårfin och i rörelse.

Månen spelar kort,
katten sitter på taket.
Narcisser och tulpaner är på väg.

Natten är ett växthus,
ett leende i förflyttningen
och jag älskar din rågade vind,
den brustna spegelbilden.

Varaktighetens spanare
säljer det tomheten redan har.

När violerna lutade sig
mot skolade röster
kom tankarna om slutgiltighet.

Uppskruvad, till synes hel,
lyfter balsamplanet
i ett för mycket länge sedan.