Vaknade som man. Reste
mig lojt
trött käft rakandes till toner
av legenderna
Morrison, Robertsson.

bestyr i någon sorts loj
slitsam gest släpande blåjeansen
över avmagrade ben
bara magen i vägen

Vilken sort ? Spottandes ut snus
i vask i bringa trampandes på trav

loppen lagen hängandes i slipsen
graven blänket röda skära nära

firmaputsachevan

kvar i valen mellan den att tro på
livet bli nåt annat än en punkt att

sörja halsa eller fråntas barnen


det är så stort att vara man i kvalen
slitna drömmar de blanka rena

rentav större än den stela kvinnans
hon som tagit reda på hur fjällen
stavas hon som aldrig vågat panta ut
sig skämmas hon som fixade att
fråntas barnen för att maken skulle
ta fram nätet flunka du ifred på
livet stumpan ja tar hand om disken
barnens säck till dagis


Sätt på Morris dra dig löst tillbaka

en dag väggen full av
stjärnor


iklädd stilettklackar
tonårsrest i veckat
hölje


ramla kvinna! Baklänges i soffa

låtsasslutatråna för
läsas väljas

du kan luta ryggen mot en jurys
tvärsnitt av ett mönster infångande


oss alla.