Du sa
jag ropade ditt namn
när jag sov.

Vi delar ju
samma alkov,
min sydda stjärnhimmel
är densamma som din
och månen genom gardin
belyser oss två.

Din nakenhet
tycks självlysa där.

Jag vaknar ibland
och ser oss två
alldeles nakna,
alldeles bleka
som marmorstatyer i natten.

Mitt hjärta brukar slå
lite hårdare då
som av längtan
innan jag somnar igen.