Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Leva med att falla är en resa för att återuppstå...


Luften under klippta vingar...

En resa, för en livstid,
En flykt, utan slut.
Att vara jagad, men ändå fri,
Att se livet passera, i revy.

Brustet hjärta, utan val,
Inget liv, utan ett jag.
Att falla, och ändå flyga,
Känna luften, under klippta vingar.

Segel, utan vind,
En kropp, utan själ.
Fjädrar, av bly,
Vingar, som inte bär.

Ögon, utav glas,
Läppar, utav vax.
Ljudlösa rop,
Ett eko, utan slut.

En kallelse,
En stämma, utan tal.
En rörelse, utan känsel,
Eld, utan värme.

Livet, är som sand,
Stormen, för oss hän.
Att aldrig, göra avtryck,
Men ändå, finnas till.

Men att vingklippt, falla,
Aldrig, finna ro.
Att kämpa, för att lyfta,
Att av luften, bäras.

Stillheten, infinner sig,
Glöden, den dör.
Eld utan värme, har falnat,
Endast askan, finner ro.

Ur elden, blivit aska,
Ur askan, skall liv igen.
Åter uppstå...




Fri vers (Fri form) av Natte_Ravn
Läst 255 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2013-04-20 17:43



Bookmark and Share


  wildah
Du skriver så tänkvärda texter men i alla känner jag att det finns ett rop på hjälp efter ett hopp. Dessutom är dina dikter vackra.
2013-07-27
  > Nästa text
< Föregående

Natte_Ravn
Natte_Ravn