Hjärtats segaste rum har dragits
i mellanrummet mellan stenblock
slagits mot dess hårdhets former
dansat i dess hålrums sprickor


Tålamodets mognad såg sin potential

erklighetens rosenrabatt
dess innersta kvists sprödaste ton
uppenbarades ändå aldrig

Oron kunde inte enda fram
spritta sprött i verklighetens
blodpumpande ben



Skuggans barn synes dansa i de
punkter som likt stoft hittat utrymme
över atomen

som en munk


en skådespelerska, underhåller
maken, barnen

skrivs de mest oskrivna ödena


begravda under löv