Upp-och-nedvänt berg
svävar i
felvänd triangel
och jag undrar över
tiden som
gäst.

En väntan som är
fjälltopparnas snö.
Som är alltid.
Som är all
tid.

Något vill att berget
ska falla-rasa-störta!

En hög med sten
kan inte ruttna,
kan inte förfalla.

Något skulle hända!
Ner
med
hem ljuva gästhem!

i rasets osande damm
virka hem ljuva hem
av egna blodådror,
låta tapeten dricka
väggbonaden torr,

låta kletet sjunka ner i jorden
och låta den bruna jorden suga upp sorgen, tjock
som olja
och låta havet med årmiljonernas tålamod
tvätta den sotiga sörjan,
låta havets tunga som förgör berg
vara den mussla
som sakta skapar sand av berg
sakta skapa
små
mjuka
och små pärlor,
små