Västanvinden bröts av ditt ansikte
slog mot hjärtats nerv som tung
dörr i korsdrag


det var dagar händer for över
hud hud invid skratt skratt invid
sorg sorg invid lättjan som
bar oss fram släpade mitt barn
genom ateljén ned till havet

Där vi tilltufsade grät älskade
ständigt omätta efter mättnad
mätte kärlekens förvandling genom
sorgers

Mest minst
känsligast mest olycklig lycklig

osalig otålig svävandes och


vad?


mitt liv i spillrans fönster i ett
då nu jagandes likt katten
rusar hoppet upp i träd och tror
sig finna


du ser på mig där Ur
munnen baklänges färgar dina
svarta ord himlen i ett vitt streck
som efter flygplan

är inte tillräcklig

Tappar intet faller ned mot marken
där vi står jag står tar dig
till mig


Jag förstår.