Jag är inget mitt andetag ingens

flyger ur min mun likt intet

dragspelstoner stampar rester
av förkolnad önskan

Måsarna skriker sig hesa för att
vrida mitt liv min skuld in i rum

öde. Jag har sett naturens former
hur de lockat mig till fall

jag har allt genomskådat listat

I kammarn med mitt själv


hur formen bildat rep att sakta
strypa livet